(12 april) OS, brandstation, klunsa och listan
Ja jag fortsätter att bocka av aktiviteter på listan under mina sista dagar här.
Igår besökte jag Olympiastadion, som byggdes för OS 1936. Där gick som ni vet finalen i fotbolls-VM 2006. Stora delar av läktarna är öppna för allmänheten när man har köpt en biljett för 4 Euro. Man kan även gå guidad visning på tyska.
Brandstationen i mitt kvarter.
Och vilken genial grej jag upptäckte på Oberbaumbrücke! En ljusskylt man kan spela sten-sax-påse mot. Den visar en ny hand var femte sekund. Påsen är röd och stenen är blå.
(Där i horisonten är tv-tornet på Alexanderplatz ser ni. Oberbaumbrücke går över floden Spree mellan Kreuzberg i fd Väst och Friedrichshain i fd öst. Varje sommar har stadsdelarna matkrig mot varandra på bron.)
Sax.
Visst ser bilden konstgjord ut? Som vore Berliner Congress Center inklippt mot en blå himmel.
Sista kvällen här nu. Vad ska jag göra? Gå ut och nattklubba, kanske? Det har jag ju nästan helt missat. Eller gå ner på puben, dricka en god cocktail eller två och se när Schalke möter Inter i Champions League? Jag kan förstås göra båda, men jag tänker börja med att packa klart, städa, snacka med min sambo Matze.
Här är listan som innehåller en del av allt jag velat göra och har gjort. Jag har också en karta på vilken jag har ringat in platser och byggnader jag vill se och fotografera.
Det bockade har jag gjort. Det överstrukna har jag bestämt att inte satsa på. En del av grejerna stod kvar på listan sedan förra gången jag var här (nov 2009), så nu kunde jag direkt bocka av dem. Enkelt.
Listan som jag påbörjade i september 2009.
Det är möjligt att jag återkommer med en topplista över mina upplevelser.
Vielen Danke schön, Berlin!
Igår besökte jag Olympiastadion, som byggdes för OS 1936. Där gick som ni vet finalen i fotbolls-VM 2006. Stora delar av läktarna är öppna för allmänheten när man har köpt en biljett för 4 Euro. Man kan även gå guidad visning på tyska.
Brandstationen i mitt kvarter.
Och vilken genial grej jag upptäckte på Oberbaumbrücke! En ljusskylt man kan spela sten-sax-påse mot. Den visar en ny hand var femte sekund. Påsen är röd och stenen är blå.
(Där i horisonten är tv-tornet på Alexanderplatz ser ni. Oberbaumbrücke går över floden Spree mellan Kreuzberg i fd Väst och Friedrichshain i fd öst. Varje sommar har stadsdelarna matkrig mot varandra på bron.)
Sax.
Visst ser bilden konstgjord ut? Som vore Berliner Congress Center inklippt mot en blå himmel.
Sista kvällen här nu. Vad ska jag göra? Gå ut och nattklubba, kanske? Det har jag ju nästan helt missat. Eller gå ner på puben, dricka en god cocktail eller två och se när Schalke möter Inter i Champions League? Jag kan förstås göra båda, men jag tänker börja med att packa klart, städa, snacka med min sambo Matze.
Här är listan som innehåller en del av allt jag velat göra och har gjort. Jag har också en karta på vilken jag har ringat in platser och byggnader jag vill se och fotografera.
Det bockade har jag gjort. Det överstrukna har jag bestämt att inte satsa på. En del av grejerna stod kvar på listan sedan förra gången jag var här (nov 2009), så nu kunde jag direkt bocka av dem. Enkelt.
Listan som jag påbörjade i september 2009.
Det är möjligt att jag återkommer med en topplista över mina upplevelser.
Vielen Danke schön, Berlin!
(11 april) Tschüsspicnic, bastu och innergårdar
Tschüsspicnic
Igår hade jag hejdåpicnic i Mauerpark. Jag hade bjudit in mina skolkamrater och några till att umgås en stund för sista gången för denna gång. Bästa vädret hade vi, och som vanligt var det mycket hålligång i parken. Min sambo Matze spelar i det i Tyskland ganska kända bandet Ohrbooten som har släppt tre album och brukar turnera på festivaler. Ohrbooten spelade i parken, och de växlade med ett slagverksband som mörsade på riktigt bra. Och bäst av allt var att jag lirade också med slagverkarna! Jag hoppade in och lirade timbales som är jäkligt roligt att slå på.
Jag vill också spela i en slagverksensemble! Jag vill också jamma musik ute i parkerna i Stockholm!
Hemma är människor så ängsliga för vad andra ska tycka om dem. (Och för vad polisen ska tycka). Jag ska försöka att i sommar göra mer skojigheter som jag vill göra i parkerna. Styrketräna, öva på att jonglera, spela musik etc gillar jag att göra utomhus, så det är ju en väldigt bra kombo.
Bastu med NAKENCHOCK!
Jag gillar bastukulturen här. Jag och Tommy var i fredags i Liquidrom som är ett smålyxigt spa i centrala Berlin. Liquidrom har 4 bastuar (90 grader, 80 grader, ångbastu och en ljummen bastu) och varje timme i 90gradarn kommer en man in och gör det skönt för bastubadarna. Han öppnar dörren, vädrar och häller sen på mycket vatten som luktar gott. (Jag har känt t.ex. jordgubb-lime, och eucalypthus). Då börjar det bränna gött på huden, men det är inte tillräckligt. Mannen fläktar också med sin handduk mot oss, så att det blir ännu hetare. Sen får vi gå ut och gnugga in oss med salt på kroppen, eftersom det gör huden mjuk, och så går vi in i bastun igen (andra gånger kan man få honung på huden). Han häller på mer vatten, och sista gången han viftade handduken extra hårt kunde jag inte andas, så hett blev det under några sekunder, och hela huden blev alldeles knottrig. Gött!
En annan intressant aspekt är att alla kön bastar tillsammans, och dessutom nakna. Det känns för mig lite konstigt att ta av mig badbyxorna så där offentligt första gången, men efter en stund när jag sett massa nakna människor känns det helt avslappnat. Och det är förstås lite spännande att diskret småspana på nakna kvinnor.
Även omklädningsrummen är gemensamma (men inte duscharna), och när jag satt på bänken i omklädningsrummet och skulle byta om för att gå in, kom en helt naken kvinna som hade skåpet ovanför mitt. Ja, ni förstår vid vilken region på hennes kropp mitt huvud var när hon stod där och fixade i skåpet. Då gäller det att inte visa sin nyfikenhet.
Jag har även bastat i Winter Badeschiff som är tre pråmar som ligger på floden. Där gäller samma nakna bastubad och en man som serverar värme och behag. Från 1 maj är tak, väggar och bastu borta och under sommaren är det bara Badeschiff med två solapråmar och en poolpråm.
Winter Badeschiff.
Stadsplanering
Husnumreringen i Berlin är inte likadan som i Sverige. Jag och Daniel har förstås inte vandrat alla gator och iakttagit detta, men under de två första veckorna hade vi inte alltid så lätt att hitta dit vi skulle.
I Sverige är ju numreringen allt som oftast udda på ena sidan och jämn på andra sidan, och i en riktning ökar numrena. Här börjar numreringen på en sida i ena änden av gatan och tar ett nummer i taget till slutet på samma sida. På andra sidan gatan i den änden fortsätter numreringen uppåt åt motsatt håll. Så gatans högsta och lägsta nummer är mittemot varandra i ena änden, och i andra änden möts numrena på cirka hälften. "Bara i Berlin" sa min lindyhopdanspartner som är uppvuxen i Wismar i norra Tyskland.
När vi har letat oss fram till olika adresser, har vi lärt oss följande för att lättare hitta:
1. Var noggrann med att ha rätt adress.
2. Även om man har rätt adress kan det vara svårt att hitta, eftersom företag etc inte alltid skyltar så bra. Första veckan letade vi Rock und popschule och gick fram och tillbaka där den skulle ligga. Tillslut knackade vi på och gick i en liten reception helt utan skyltar, och visst kom vi rätt.
3. På innergårdarna händer det. Kvarteren är ibland väldigt stora, och har både två och tre innergårdar på flera ställen i ett kvarter. På fasaden mot gatan kan det sitta en liten skylt, och sen får man leta sig in på innergården, och upp eller ner för trappor. Det finns massor av vackra innergårdar, och de flesta är öppna eftersom många företag huserar där. Det är ovant för mig som på Stockholms gator möter bara låsta dörrar förutom direkt in i butiker, restauranger och andra företag som ligger vid gatan och skyltar ordentligt.
Tre innergårdar.
Utsikt från ena sidan av min bostad. På första innergården finns kampsport, biljard, musikstudios och kontor.
Ingången till allt detta är från andra innergården.
Tempelhofer Park
Berlin-Tempelhof flygplats i centrala Berlin är sedan oktober 2008 stängd för flygtrafik. Så bra att staden öppnat den som en park! Huvudbyggnaden är cirka 1200 meter lång. Det var hit som amerikanarna under Sovjetunionens blockad 1948-1949 flög in mat till Berlinarna.
Den har två start- och landningsbanor som vardera är cirka 2000 meter långa. 2 kilometer raksträcka som är öppen för allmänheten att roa sig på. Underbart!
Igår hade jag hejdåpicnic i Mauerpark. Jag hade bjudit in mina skolkamrater och några till att umgås en stund för sista gången för denna gång. Bästa vädret hade vi, och som vanligt var det mycket hålligång i parken. Min sambo Matze spelar i det i Tyskland ganska kända bandet Ohrbooten som har släppt tre album och brukar turnera på festivaler. Ohrbooten spelade i parken, och de växlade med ett slagverksband som mörsade på riktigt bra. Och bäst av allt var att jag lirade också med slagverkarna! Jag hoppade in och lirade timbales som är jäkligt roligt att slå på.
Jag vill också spela i en slagverksensemble! Jag vill också jamma musik ute i parkerna i Stockholm!
Hemma är människor så ängsliga för vad andra ska tycka om dem. (Och för vad polisen ska tycka). Jag ska försöka att i sommar göra mer skojigheter som jag vill göra i parkerna. Styrketräna, öva på att jonglera, spela musik etc gillar jag att göra utomhus, så det är ju en väldigt bra kombo.
Bastu med NAKENCHOCK!
Jag gillar bastukulturen här. Jag och Tommy var i fredags i Liquidrom som är ett smålyxigt spa i centrala Berlin. Liquidrom har 4 bastuar (90 grader, 80 grader, ångbastu och en ljummen bastu) och varje timme i 90gradarn kommer en man in och gör det skönt för bastubadarna. Han öppnar dörren, vädrar och häller sen på mycket vatten som luktar gott. (Jag har känt t.ex. jordgubb-lime, och eucalypthus). Då börjar det bränna gött på huden, men det är inte tillräckligt. Mannen fläktar också med sin handduk mot oss, så att det blir ännu hetare. Sen får vi gå ut och gnugga in oss med salt på kroppen, eftersom det gör huden mjuk, och så går vi in i bastun igen (andra gånger kan man få honung på huden). Han häller på mer vatten, och sista gången han viftade handduken extra hårt kunde jag inte andas, så hett blev det under några sekunder, och hela huden blev alldeles knottrig. Gött!
En annan intressant aspekt är att alla kön bastar tillsammans, och dessutom nakna. Det känns för mig lite konstigt att ta av mig badbyxorna så där offentligt första gången, men efter en stund när jag sett massa nakna människor känns det helt avslappnat. Och det är förstås lite spännande att diskret småspana på nakna kvinnor.
Även omklädningsrummen är gemensamma (men inte duscharna), och när jag satt på bänken i omklädningsrummet och skulle byta om för att gå in, kom en helt naken kvinna som hade skåpet ovanför mitt. Ja, ni förstår vid vilken region på hennes kropp mitt huvud var när hon stod där och fixade i skåpet. Då gäller det att inte visa sin nyfikenhet.
Jag har även bastat i Winter Badeschiff som är tre pråmar som ligger på floden. Där gäller samma nakna bastubad och en man som serverar värme och behag. Från 1 maj är tak, väggar och bastu borta och under sommaren är det bara Badeschiff med två solapråmar och en poolpråm.
Winter Badeschiff.
Stadsplanering
Husnumreringen i Berlin är inte likadan som i Sverige. Jag och Daniel har förstås inte vandrat alla gator och iakttagit detta, men under de två första veckorna hade vi inte alltid så lätt att hitta dit vi skulle.
I Sverige är ju numreringen allt som oftast udda på ena sidan och jämn på andra sidan, och i en riktning ökar numrena. Här börjar numreringen på en sida i ena änden av gatan och tar ett nummer i taget till slutet på samma sida. På andra sidan gatan i den änden fortsätter numreringen uppåt åt motsatt håll. Så gatans högsta och lägsta nummer är mittemot varandra i ena änden, och i andra änden möts numrena på cirka hälften. "Bara i Berlin" sa min lindyhopdanspartner som är uppvuxen i Wismar i norra Tyskland.
När vi har letat oss fram till olika adresser, har vi lärt oss följande för att lättare hitta:
1. Var noggrann med att ha rätt adress.
2. Även om man har rätt adress kan det vara svårt att hitta, eftersom företag etc inte alltid skyltar så bra. Första veckan letade vi Rock und popschule och gick fram och tillbaka där den skulle ligga. Tillslut knackade vi på och gick i en liten reception helt utan skyltar, och visst kom vi rätt.
3. På innergårdarna händer det. Kvarteren är ibland väldigt stora, och har både två och tre innergårdar på flera ställen i ett kvarter. På fasaden mot gatan kan det sitta en liten skylt, och sen får man leta sig in på innergården, och upp eller ner för trappor. Det finns massor av vackra innergårdar, och de flesta är öppna eftersom många företag huserar där. Det är ovant för mig som på Stockholms gator möter bara låsta dörrar förutom direkt in i butiker, restauranger och andra företag som ligger vid gatan och skyltar ordentligt.
Tre innergårdar.
Utsikt från ena sidan av min bostad. På första innergården finns kampsport, biljard, musikstudios och kontor.
Ingången till allt detta är från andra innergården.
Tempelhofer Park
Berlin-Tempelhof flygplats i centrala Berlin är sedan oktober 2008 stängd för flygtrafik. Så bra att staden öppnat den som en park! Huvudbyggnaden är cirka 1200 meter lång. Det var hit som amerikanarna under Sovjetunionens blockad 1948-1949 flög in mat till Berlinarna.
Den har två start- och landningsbanor som vardera är cirka 2000 meter långa. 2 kilometer raksträcka som är öppen för allmänheten att roa sig på. Underbart!
(11 april) Enkla livsmål är också livsmål
Med ett piano i mitt hem och mycket fritid har jag uppfyllt ett livsmål! Jag har lärt mig att spela "Für Alina" av Arvo Pärt. Se på youtube. Eller direkt här, eller inte alls.
Och banne mig att jag har lyckats med ett till livsmål!
I cirka 15 år - sedan jag såg en film, som jag tror var "Min sköna tvättomat" - har jag velat tvätta i en offentlig tvättstuga. Det verkar som trevligt att sitta där en stund och se människor komma och gå, dricka en kopp kaffe och kanske snacka lite. Så jag tog med mig kaffetermosen och tvättpåsen - fastän jag har tvättmaskin i lägenheten - och gick några kvarter bort. Den där maskinen tvättade på bara 35 minuter, så jag hann inte helt groova in i stämningen, och jag var nästan ensam där, men småtrevligt var det ändå.
Och banne mig att jag har lyckats med ett till livsmål!
I cirka 15 år - sedan jag såg en film, som jag tror var "Min sköna tvättomat" - har jag velat tvätta i en offentlig tvättstuga. Det verkar som trevligt att sitta där en stund och se människor komma och gå, dricka en kopp kaffe och kanske snacka lite. Så jag tog med mig kaffetermosen och tvättpåsen - fastän jag har tvättmaskin i lägenheten - och gick några kvarter bort. Den där maskinen tvättade på bara 35 minuter, så jag hann inte helt groova in i stämningen, och jag var nästan ensam där, men småtrevligt var det ändå.
(6 april) Utomhus gäller!
Jag har spring i benen! Joggingsäsongen har för första gången börjat i mitt liv, och jag har varit ute varannan dag i tio dagar. Det är inte alls så tråkigt som jag minns det från fotbollsträningarna för 20 år sedan. Här i en ny stad tycker jag det är intressant att se mig omkring och kombinera det med motion.
Maria var här i helgen.
Glasögonfäktning på båten. Vi tog en guidad (i hörlurarna) tur på floden i 3,5 timmar.
En av många sandstrandsbarer i Berlin.
Molekylmannen.
"Här i centrala Berlin ska jag bygga mitt hus!"
Vad dansar de på en port i mina kvarter?
"Jag tänkte att man kunde... grilla. Till exempel." (En klassisk sketch ur Hassan)
Jag och Maria jammade musik istället.
(Blixt för att lysa bort skuggan i ansiktet. Fototaktik i solsken.)
Coolt, hemmasnickrat trumset! Bara packa ihop och dra bakom cykeln. Ett sånt vill jag också ha. Någon gång ska jag vara gatumusikant med bara ett trumset.
Hemåt
Jag har inte direkt hemlängtan, men jag ska ändå åka hem tidigare än jag egentligen behöver. Det får räcka nu. Jag har gjort massor i Berlin och är väldigt nöjd med min tid här. Om en vecka åker jag hem till min vardag, och den är också bra med Maria, rockband, punkband, vänner, odlingslott och arbete. Och min cykel Rolle förstås. Jag saknar honom ibland, och vill ut och trampa.
Miljömedveten som jag är och mycket tid som jag har köpte jag nästan en tågbiljett med SJ Berlin-Stockholm. Ganska smidigt ändå. 9,5 timmar över natten till Malmö, sen 4,5 timmar på X2000 till Stockholm. Det är ungefär samma tid som Stockholm-Luleå som jag har tågat många gånger med välbehag.
Men Tjena. Det är omöjligt att få hit biljetten. "Hämta ut" kan man bara göra i Sverige och några automater i Norge och Danmark. SJ skickar biljetten i brev bara till Sverige, Norge, Danmark. Övriga smidiga alternativ som e-biljett och mobilbiljett existerar inte för min biljett. Jag klickade "Avbryt", skrev ett argt mejl till SJ och köpte en biljett med SAS och klimatkompenserade för koldioxid som min flygresa den 13 april smutsar ner.
Maria var här i helgen.
Glasögonfäktning på båten. Vi tog en guidad (i hörlurarna) tur på floden i 3,5 timmar.
En av många sandstrandsbarer i Berlin.
Molekylmannen.
"Här i centrala Berlin ska jag bygga mitt hus!"
Vad dansar de på en port i mina kvarter?
"Jag tänkte att man kunde... grilla. Till exempel." (En klassisk sketch ur Hassan)
Jag och Maria jammade musik istället.
(Blixt för att lysa bort skuggan i ansiktet. Fototaktik i solsken.)
Coolt, hemmasnickrat trumset! Bara packa ihop och dra bakom cykeln. Ett sånt vill jag också ha. Någon gång ska jag vara gatumusikant med bara ett trumset.
Hemåt
Jag har inte direkt hemlängtan, men jag ska ändå åka hem tidigare än jag egentligen behöver. Det får räcka nu. Jag har gjort massor i Berlin och är väldigt nöjd med min tid här. Om en vecka åker jag hem till min vardag, och den är också bra med Maria, rockband, punkband, vänner, odlingslott och arbete. Och min cykel Rolle förstås. Jag saknar honom ibland, och vill ut och trampa.
Miljömedveten som jag är och mycket tid som jag har köpte jag nästan en tågbiljett med SJ Berlin-Stockholm. Ganska smidigt ändå. 9,5 timmar över natten till Malmö, sen 4,5 timmar på X2000 till Stockholm. Det är ungefär samma tid som Stockholm-Luleå som jag har tågat många gånger med välbehag.
Men Tjena. Det är omöjligt att få hit biljetten. "Hämta ut" kan man bara göra i Sverige och några automater i Norge och Danmark. SJ skickar biljetten i brev bara till Sverige, Norge, Danmark. Övriga smidiga alternativ som e-biljett och mobilbiljett existerar inte för min biljett. Jag klickade "Avbryt", skrev ett argt mejl till SJ och köpte en biljett med SAS och klimatkompenserade för koldioxid som min flygresa den 13 april smutsar ner.
