(30 mars) Soliga dagar
Det känns flummigt att ha så här mycket tid till övers för mig själv. 12 timmar lektion och cirka 8 timmar läxgörning per vecka, och en kväll lindyhopkurs. Ibland vill någon klasskamrat hitta på något med mig på eftermiddagen, men om alla bangar så kan jag lika gärna vara ute ensam och dra. Jag har fotograferat mycket de senaste veckorna, och kanske kommer jag att visa de bästa bilderna på något vettigt sätt på internet när jag ids ta tag i det och sitta vid datorn ännu mer.
Förutom att vara utomhus mest hela tiden när vädret är bra (dvs att det inte blåser för mycket eller regnar) så följer jag förstås slutspelet i ishockeyn med spänning. Jag har sett några matcher här via Canal Plus på internet.
När jag kom hit hade jag redan en att göra-lista, och den har jag utökat under tiden, men snart har jag gjort allt. Det känns jäkligt bra att jag styrt upp mina aktiviteter så bra trots den hemska kylan och att jag inte haft så mycket sällskap. Det är möjligt att jag i efterhand sammanställer en lista över bra, dåligt, intressant, överraskande eller vilka variabler jag känner för att ta hänsyn till.
Jag börjar lite lätt med några bra intryck.
Det är lustigt att detta hus står just bredvid vår skola, så att jag ser det på varje rast. Rudis är ju svenskt slang för okunnig, korkad, nybörjare.
Jag och två klasskamrater var ute på fotografirunda i torsdags. Vi gick mellan Alexanderplatz och Warschauerstrasse. Vi fann en ingång till ett kontorskomplex, och jag blev inspirerad till att ta bandbilder. Nu har vi ett boyband som heter Die schlect sprechende Deutschboys. (De dåligt pratande tyskapojkarna. Medvetet stavfel i namnet förstås.)
Die schlect sprechende Deutschboys.
Yaam (Young and African Arts Market) bredvid floden. Gött att sträcka ut sig i solskenet på sanden. Restaurang, bar, konserter finns här.
En företagsam och serviceinriktad man stod på bron mellan Kreuzberg och Friedrichshain igår och gjorde och sålde Mojito. Självklart uppmuntrade jag hans bra initiativ med att köpa en Mojito som jag drack upp i parken med solskenet i ansiktet medan jag njöt av mitt liv.
Förutom att vara utomhus mest hela tiden när vädret är bra (dvs att det inte blåser för mycket eller regnar) så följer jag förstås slutspelet i ishockeyn med spänning. Jag har sett några matcher här via Canal Plus på internet.
När jag kom hit hade jag redan en att göra-lista, och den har jag utökat under tiden, men snart har jag gjort allt. Det känns jäkligt bra att jag styrt upp mina aktiviteter så bra trots den hemska kylan och att jag inte haft så mycket sällskap. Det är möjligt att jag i efterhand sammanställer en lista över bra, dåligt, intressant, överraskande eller vilka variabler jag känner för att ta hänsyn till.
Jag börjar lite lätt med några bra intryck.
Det är lustigt att detta hus står just bredvid vår skola, så att jag ser det på varje rast. Rudis är ju svenskt slang för okunnig, korkad, nybörjare.
Jag och två klasskamrater var ute på fotografirunda i torsdags. Vi gick mellan Alexanderplatz och Warschauerstrasse. Vi fann en ingång till ett kontorskomplex, och jag blev inspirerad till att ta bandbilder. Nu har vi ett boyband som heter Die schlect sprechende Deutschboys. (De dåligt pratande tyskapojkarna. Medvetet stavfel i namnet förstås.)
Die schlect sprechende Deutschboys.
Yaam (Young and African Arts Market) bredvid floden. Gött att sträcka ut sig i solskenet på sanden. Restaurang, bar, konserter finns här.
En företagsam och serviceinriktad man stod på bron mellan Kreuzberg och Friedrichshain igår och gjorde och sålde Mojito. Självklart uppmuntrade jag hans bra initiativ med att köpa en Mojito som jag drack upp i parken med solskenet i ansiktet medan jag njöt av mitt liv.
(28 März) Ich liebe den Palt
Översätt till svenska med Google translate. (Google hävdar visst att Preiselbeeren är tranbär. Min ordbok säger lingon.)
(Hier ist ein Text, den ich als Hausaufgabe geschrieben habe.)
Ein Palt sieht eigentlich ziemlich unappetitlich aus. Er ist ein grauer Ball, der gross wie ein Tennisball ist, und er ist sehr kompakt. Aber für die Menschen, die den Palt mögen, ist es eine schöne Erfindung.
Wenn man den Gipfel von dem Palt abgeschnitten hat, und der grosse Butterklumpen in dem Loch von dem Palt schmilzt, dann weiss man, dass man gleich geniessen kann.
In Schweden isst man oft süss/sauer und salzig gleichzeitig. Mit Fleisch, Kartoffeln und brauner salziger Sauce isst man gern Marmelade aus Preiselbeeren oder aus roten Johannisbeeren. Mit Palt isst man Preiselbeeren und viel Butter, und man trinkt viel Milch.
Der Paltteig besteht nur aus Kartoffeln, Mehl und Salz, und in dem Ball legt man Schweinespeck. Danach sollen die Pälter etwa 45 Minuten im salzigen Wasser kochen.
Wenn man den Palt kocht und isst, dann spricht man über den Palt. So ist es. Selten sagt man etwas neues, aber weil man Palt so selten isst, und es so gut schmeckt, möchte man es total erleben. Wann hast du Palt das letzte Mal gegessen? Welches oder welche Mehl sind am besten? Wie wichtig sind die Preiselbeeren?
Ich habe eine Regel gemacht: Man muss mindestens drei Pälter essen. Wenn man es geschafft hat ist man satt. Vielleicht isst man noch einen Palt, weil es so gut ist, und dann kommt sicher das Paltkoma. Man wird kraftlos, weil sein Körper so viele Energie für die Verdauung braucht. Das Paltkoma ist - wenn man schlafen darf - ein wunderbarer Zustand.
(24 mars) Besök i övergiven spionstation
Gött! Matze har kommit hem, och Dana ska stanna i Indien till 19 april, så jag ska bo kvar i lyan med Matze tills dess. Jag slipper flytta och jiddra med grejerna, och dessutom är det bra att bo med Matze. Han är cool. Vi har jammat kusik i köket några gånger.
Förra helgen hade jag massor med besök. Fatima och Robert bodde hos mig, och Jill och Line bodde på vandrarhem. Vi gjorde en del tillsammans och endel separat.
På Unter den Linden finns ett hus som förut var vakthus till nåt slott eller nåt sånt. Nu är det minnesmärke för offren för krig och tyranni.
Loppmarknad på söndagar i Mauerpark. Berlinarna är bra på att använda parkerna till allt möjligt. I parken bredvid marknaden säljer man öl eller t.ex. bakverk, man kastar frisbee, tränar på att jonglera eller helt enkelt startar ett discotek.
Discokulan är med i Mauerpark.
Karaokesjungarna får alltid applåder och hurrarop även om det låter för taskigt. Ett gäng med spanska tjejer körde en lång och entusiastisk Macarena, och lyckades få med sig publik på scenen.
Teufelsberg (Djävulsberget) är ett konstgjort berg i västra Berlin. Berget byggdes med resterna från husen som bombades sönder i Berlin under andra världskriget. På Teufelsberg byggde sen USA under kalla kriget en avlyssningsstation där de lyssnade på Sovjets, Östtyskland och andra Warszawapaktländers militära radiosignaler. Nu är stationen populär bland urban explorers och andra som vill ha fin utsikt, fastän det är förbjudet att gå in på området. Wikipedia om Teufelsberg.
Området ägs av privata investerare som köpte det i början av 1990-talet för att bygga hotell och lägenheter. Det sket sig, och nu bara förfaller det.
Nyfikna som vi är klättrade in genom ett hål i stängslet och gick upp i en av byggnaderna.
Uppe på taket träffade vi några andra unga vuxna som strosade runt där och bl.a. pratade politik.
Jag var smårädd att någon arg tysk vakt skulle komma och ta oss, så tyvärr hade jag lite svårt att bara njuta av upplevelsen där. Men jag är väldigt nöjd att vi gick in, för att bara stå utanför hade inte varit just något speciellt. Jag fascineras av övergivna platser, och har läst en del om Teufelsberg innan jag åkte till Berlin.
Fatima inne i en av bollarna.
Här uppe i högsta tornet satt ett par och drack öl och pratade.
Inne i bollen på toppen var det fantastisk aukustik. Jag utbrast i ett svagt "Shit" just när vi kom upp i den, och det lät som att någon sa det direkt i mitt öra. Ljudet liksom svävade runt där inne, och reverbet av ett handklapp varade i flera sekunder.
Einsteinturm (Einstein-tornet) i Potsdam är ett sol-observatorium. Jag och Fatima tog pendeltåget till Potsdam bara för att se denna udda byggnad.
Förra helgen hade jag massor med besök. Fatima och Robert bodde hos mig, och Jill och Line bodde på vandrarhem. Vi gjorde en del tillsammans och endel separat.
På Unter den Linden finns ett hus som förut var vakthus till nåt slott eller nåt sånt. Nu är det minnesmärke för offren för krig och tyranni.
Loppmarknad på söndagar i Mauerpark. Berlinarna är bra på att använda parkerna till allt möjligt. I parken bredvid marknaden säljer man öl eller t.ex. bakverk, man kastar frisbee, tränar på att jonglera eller helt enkelt startar ett discotek.
Discokulan är med i Mauerpark.
Karaokesjungarna får alltid applåder och hurrarop även om det låter för taskigt. Ett gäng med spanska tjejer körde en lång och entusiastisk Macarena, och lyckades få med sig publik på scenen.
Teufelsberg (Djävulsberget) är ett konstgjort berg i västra Berlin. Berget byggdes med resterna från husen som bombades sönder i Berlin under andra världskriget. På Teufelsberg byggde sen USA under kalla kriget en avlyssningsstation där de lyssnade på Sovjets, Östtyskland och andra Warszawapaktländers militära radiosignaler. Nu är stationen populär bland urban explorers och andra som vill ha fin utsikt, fastän det är förbjudet att gå in på området. Wikipedia om Teufelsberg.
Området ägs av privata investerare som köpte det i början av 1990-talet för att bygga hotell och lägenheter. Det sket sig, och nu bara förfaller det.
Nyfikna som vi är klättrade in genom ett hål i stängslet och gick upp i en av byggnaderna.
Uppe på taket träffade vi några andra unga vuxna som strosade runt där och bl.a. pratade politik.
Jag var smårädd att någon arg tysk vakt skulle komma och ta oss, så tyvärr hade jag lite svårt att bara njuta av upplevelsen där. Men jag är väldigt nöjd att vi gick in, för att bara stå utanför hade inte varit just något speciellt. Jag fascineras av övergivna platser, och har läst en del om Teufelsberg innan jag åkte till Berlin.
Fatima inne i en av bollarna.
Här uppe i högsta tornet satt ett par och drack öl och pratade.
Inne i bollen på toppen var det fantastisk aukustik. Jag utbrast i ett svagt "Shit" just när vi kom upp i den, och det lät som att någon sa det direkt i mitt öra. Ljudet liksom svävade runt där inne, och reverbet av ett handklapp varade i flera sekunder.
Einsteinturm (Einstein-tornet) i Potsdam är ett sol-observatorium. Jag och Fatima tog pendeltåget till Potsdam bara för att se denna udda byggnad.
(8 mars) Tropik och fika
Idag är Fettisdagen, och den firade jag förstås även i Berlin. Efter ett stort och några små missöden med degen igår kväll bestämde jag att jag inte mer ska befatta mig med degar som ska jäsa. De kräver alldeles för mycket jobb i för många moment som kan falera.
Nåväl, imorse gräddade jag bullarna, och vid kl 13 kom några skolkamrater hem till mig för att sammanställa och fika semlorna. De åt en semla var och var sen proppmätta. Mesigt, tyckte jag och åt en semla till. Nu har jag tre självbakade semlor kvar som jag ska njuta av ikväll och imorgon.
Semesterdygn i tropiken.
När Daniel i höstas frågade tyska turistbyrån i Sverige om lite sköna tips i Berlin svarade de först och främst Tropical Islands.
Sagt och till slut gjort så åkte jag och Maria dit i onsdags, och det är sannerligen en märklig skapelse. På ett gammalt militärflygfält 6 mil söder om Berlin står en hangar som en entreprenör år 2000 byggde för zeppelinare. Han tänkte att zeppelinare skulle fungera bra för att frakta gods. Hans affärsidé brast snabbt, och ett malajiskt företag har nu gjort en tropisk semestervärld där inne.
Där finns bland annat 200 meter sandstrand, en lagun med vattenfall, världens största regnskog inomhus, och en tropisk bastuavdelning med 5-6 olika bastur.
Det är alltid cirka 28 grader varmt, och jag tyckte det var otroligt gött att såsa omkring i bara badbyxor och svettas lite hela tiden. Vi var även mycket i bastuavdelningen, och favoritbastun för mig var en torrbastu med eukalyptus-lukt.
Man kan sova på sängar i tält som står lite avskiljda i campingar därinne. Jag och Maria valde dock att sova i ett rum med aircondition.
Man kan flyga luftballong därinne i den före detta hangaren.
I Tropical Islands finns även Tysklands högsta vattenrutschbana.
Tårtor
Min klasskamrat Justna tipsade mig om Opernpalais och dess fantastiska tårtor. Jag och Maria gick dit och åt Passionsfruktyoghurt, Skotsk hallon, och Mozart, och jäklar va goda de var. De kostade cirka 40 kr/st vilket med berlinska mått är minst dubbelt så dyrt som vanligt, men med stockholmska mått ganska normalt.
Vi åt även Currywurst. Det verkar vara Berlins stadsrätt, och det finns även ett Currywurstmuseum. Jag förstår inte alls Berlinarnas fascination inför currywursten. Det är en skivad, grillad korv med massor med ketchup och currypulver.
Currywurstmiddag.
Vi gjorde som så många andra turister och fotograferade oss i Holocaust memorial.
Vi var även i vackra biografen Babylon och såg "True Grit". Både jag och Maria tycker den var ful och hade en tråkig, platt historia. De red, sköt ihjäl några, sov, sköt ihjäl några till i ett grått och tomt landskap. Jag förstår inte alls varför den fått så många oscarsnomineringar.
Babylon.
Nåväl, imorse gräddade jag bullarna, och vid kl 13 kom några skolkamrater hem till mig för att sammanställa och fika semlorna. De åt en semla var och var sen proppmätta. Mesigt, tyckte jag och åt en semla till. Nu har jag tre självbakade semlor kvar som jag ska njuta av ikväll och imorgon.
Semesterdygn i tropiken.
När Daniel i höstas frågade tyska turistbyrån i Sverige om lite sköna tips i Berlin svarade de först och främst Tropical Islands.
Sagt och till slut gjort så åkte jag och Maria dit i onsdags, och det är sannerligen en märklig skapelse. På ett gammalt militärflygfält 6 mil söder om Berlin står en hangar som en entreprenör år 2000 byggde för zeppelinare. Han tänkte att zeppelinare skulle fungera bra för att frakta gods. Hans affärsidé brast snabbt, och ett malajiskt företag har nu gjort en tropisk semestervärld där inne.
Där finns bland annat 200 meter sandstrand, en lagun med vattenfall, världens största regnskog inomhus, och en tropisk bastuavdelning med 5-6 olika bastur.
Det är alltid cirka 28 grader varmt, och jag tyckte det var otroligt gött att såsa omkring i bara badbyxor och svettas lite hela tiden. Vi var även mycket i bastuavdelningen, och favoritbastun för mig var en torrbastu med eukalyptus-lukt.
Man kan sova på sängar i tält som står lite avskiljda i campingar därinne. Jag och Maria valde dock att sova i ett rum med aircondition.
Man kan flyga luftballong därinne i den före detta hangaren.
I Tropical Islands finns även Tysklands högsta vattenrutschbana.
Tårtor
Min klasskamrat Justna tipsade mig om Opernpalais och dess fantastiska tårtor. Jag och Maria gick dit och åt Passionsfruktyoghurt, Skotsk hallon, och Mozart, och jäklar va goda de var. De kostade cirka 40 kr/st vilket med berlinska mått är minst dubbelt så dyrt som vanligt, men med stockholmska mått ganska normalt.
Vi åt även Currywurst. Det verkar vara Berlins stadsrätt, och det finns även ett Currywurstmuseum. Jag förstår inte alls Berlinarnas fascination inför currywursten. Det är en skivad, grillad korv med massor med ketchup och currypulver.
Currywurstmiddag.
Vi gjorde som så många andra turister och fotograferade oss i Holocaust memorial.
Vi var även i vackra biografen Babylon och såg "True Grit". Både jag och Maria tycker den var ful och hade en tråkig, platt historia. De red, sköt ihjäl några, sov, sköt ihjäl några till i ett grått och tomt landskap. Jag förstår inte alls varför den fått så många oscarsnomineringar.
Babylon.
