(10 feb) Väluppfostrade hundar

I tisdags njöt jag av att solskenet för första dagen värmde i ansiktet. Jag satt på en trappa vid Kaiser-Wilhelm Gedächtniskirche och blundade mot solen och filosoferade om inget och allt förutom Berlins stadsliv. En hund skällde plötsligt en gång väldigt nära mig och jag kom snabbt och lite obehagligt tillbaka till verkligheten. När jag öppnade ögonen gick två lösa hundar förbi mig på trappan och strax efter kom matten som bad mig om ursäkt.

I Berlin (eller i alla fall i de kvarter jag är mest) går de flesta hundarna lösa med sina ägare. Inte bara i parker, utan mitt i stan på trottoarerna, strosar de runt och luktar och ser sig omkring. Hundarna visar inget intresse alls för människor, utan de umgås bara med andra hundar, och jag har aldrig sett något hundbråk. Även om en svensk hund är nyfiken och glad när den reser sig och skäller på en människa kan det vara obehagligt. Här har jag aldrig sett sånt. Ägarna har också bra kontroll över hundarna, så vitt jag har sett. En liten vissling eller rop så kommer hunden genast till ägaren.

I Sverige möter jag sällan lösa hundar, och där verkar hundarna ibland ganska intresserade av människor och arga på andra hundar. Även om det känns lite ovant och obehagligt med lösa hundar i min närhet tycker jag att den berlinska hunduppfostran är bättre eftersom de är friare, lydigare och framför allt fredligare. Jag har lärt mig att hundarna är ointresserade av mig.

Tyvärr bajsar hundarna på trottoarerna också, och hundägarna låter bajset ligga kvar, så kring träd och nära husväggar kan man med fördel titta i marken i stället för på husfasaderna eller sina medmänniskor. Jag trampade en gång i en riktigt stor och nylagd hög, och sen rengjorde jag skosulan i en kvart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0