Jag provar bo i Berlin

Efter två veckor på vandrarhem har jag och Daniel tillslut funnit en lya och flyttat in, och det känns jäkligt bra. Framför allt för att jag slipper fippla med mina saker i och ur väskor som ibland tog för mycket tid och var är den grejen, och ja just ja den ska också med och den är i ett annat skåp. I ett hem har man ju en färdig uppsättning för sina grejer och vet var de är.
Vi ska bo i lyan till i mitten av mars, och eventuellt en vecka därefter. Det beror på om vi vill dela rum igen eller bo socialt på vandrarhem igen eller kanske dra hem eller till Kanarieöarna.

Porten till vår uppgång



Trappen

Jag trivs bra här i Berlin. Det är otroligt skönt att ha så mycket fritid och så få förpliktelser. Plugget är kl 9-12 måndag till torsdag och en timme eller två med läxor. Första veckan promenerade vi varje eftermiddag efter plugget och spanade in stan i några timmar, sen sov vi en timme, gjorde läxor och åt middag, och sen drog vi ut på kvällen och tog en drink eller två i något område vi inte hade varit i. Klart behagligt liv.
Liknande har vi fortsatt, men nu har jag ro att vara hemma en kväll.

Berlin är en härligt liberal stad. Stora grafittimålningar får vara kvar. Även om en privat fastighetsägare i Stockholm ville betala några konstnärer för att göra en sådan målning skulle knappast konservativa och rena Stockholms Stad tillåta det.

Åkej, klottrade väggar som är fulla av tags tycker inte jag heller är snyggt, men genomtänkta målningar som förskönar en grå vägg är jag klart för. http://johannapaues.blogspot.com/2010/07/fasaden-fardig.html

Vi brukar roa oss med kreativ tyska. Man måste ju ha roligt emellanåt när man pluggar tysk gramatiksatan. Bäst hittills är Rutschschutzschuh som Daniel har satt ihop så fint. Det betyder halkskyddssko och är ett helt korrekt ord enligt både vår tyska lägenhetskamrat och min tyskalärarinna.


Daniel skrev Rutschschutzschuh i snön på Judiska Förintelsemonumentet som är 2711 betongblock.

Jag har uppfunnit ordet Zugglück, vilket är när man kommer till T-banan och måste vänta max en minut på tåget. Tågtur.
En annan variant är att översätta ett svenskt uttryck till tyska, t.ex "slå en sjua" (som enligt min vän Wex betyder att kissa) som blir siebenschlagen. Att ta det lite piano blir etwas Piano nehmen.

Daniel har myntat ett bra ord: Berlin-Fläsche. Det är ett tomt område som bara lämnats utan att någon använder det. Sådana finns det massor av i Berlin, och många av dem är där muren gick, men även helt centralt som en jag såg igår bakom en bio på Alexanderplatz. Den är kanske 20x30 meter med lite vildvuxet gräs, och det området var instängslat. Det är lite konstigt för en svenne som är van vid att varje kvadratmeter i staden är ordentlig och fin.

Jag tycker fortfarande det är svårt att prata tyska, men jag vågar mer och mer. Enligt vår lärarinna har vi lärt oss all grammatik, så nu är det bara att repetera, lyssna, läsa, prata mycket för att lära sig satsstrukturen och nya ord. Tyskarna sätter ju ett verb sist i satsen. Jag har det ännu inte alltid när jag pratar lärt.

Vi är 7 personer i klassen, och de andra är från t.ex. Ryssland, Italien, Frankrike. Vi har några gånger efter skolan hittat på något tillsammans som t.ex. besökt Currywurstmuseet med gigantiska strips och ketchup från taket.



Det är så billigt att fika här! I alla fall om man håller sig utanför de dyra kvarteren i centralaste staden. 2 cappucino och 2 fikabröd kostar cirka 50 kr, alltså cirka halva priset mot i Stockholm.