(21 feb) Hade vi fest, eller?

Jag har inte provat många nattklubbar här i stan, men många barer och pubar. Eftersom drinkar och öl är så billigt här går jag gärna ut och provar nya barer, och det finns sannerligen många och olika. Jag bor i det avseendet i ett mycket bra område, för här finns massor av restauranger, barer, pubar, hål i väggen och små snabbmatsställen med god turkisk mat som falafel eller halloumi i bröd.

Jag och Daniel gjorde två roliga, bra och goda rundor i vårt hems närområde Östra Kreuzberg. I lördags hann vi med fem olika uteställen, det ena med underligare inredning än det andra, och jag tackar Daniel och Qype som förde oss till dessa platser.

När jag är ute och reser frågar folk mig ofta vad man äter i landet jag är. Sånt kan jag sällan svara utförligt på eftersom jag sällan prioriterar att äta på restaurang. Jag har inte just tagit del av det tyska köket, eftersom jag lite fördomsfullt (och baserat på vad min tyskalärarinna har sagt) tror att det till stor del består av kött, potatis, surkål och sås, och en sådan meny känns inte särskilt intressant för mig.

Men i fredags ville jag ändå prova något rejält tyskt, så Daniel föreslog att vi skulle äta Schweinhaxe som han hade ätit förut. Javisst, så han fann en rejäl restaurang med högt i tak och mörkbrun träinredning (i stil med Pelikan och Kvarnen), och där fick vi in Schweinhaxe:



En vulgärt stor del av en gris, som de hade friterat, och serverade med surkål, lite bröd och senap. En timme senare mådde vi båda lite illa, och jag mådde ännu illare när jag tänkte på Schweinhaxe. Jag hade ätit cirka hälften av allt kött, och då var jag ändå för mätt. Dessutom hade jag ratat nästan all frityr och det tjocka lagret av vitt fett. Köttet var mört och vällagat, men efter 12 tuggor var det ointressant, och då var nästan allt kvar.
Så nu har jag provat en tysk maträtt, och tack det räcker. Jag äter mycket hellre Thai, turkiskt eller Jensskt.

Sen drog vi till Magnet Club och diggade in två konserter, varav Hot club de Paris från Liverpool var jäkligt bra. De snackade mycket och lite uppkäftigt, (men jag tror att de flesta i publiken inte förstod vad de sa på sån stark dialekt) och lirade experimentellpunk. (Jag spanade även mycket på sångarens fina helskägg. Jag sparar för fullt.)


I lördags började vi på Madame Claude som har en speciell uppochner-inredning. Vad är uppåt, vad är neråt?


Sen gick vi några kvarter till baren Farbfernseher med minimalistisk inredning. I den lokalen låg förut en butik som sålde färgtv-apparater, och den skylten sitter kvar på fasaden.

Vi avslutade natten på SO36, där vi dansade i en timme på klubben "Terrabeats - the best of world music"

Vi kan konstatera att Berlinska nattlivstider är senare än Stockholmska i alla fall. På Magnet började första bandet spela kl 0015, och på SO36 började magdansuppvisningen kl 0115. Jag kommer inte många gånger orka festa från kl 20, och hålla igång framåt kl 3 när berlinarna festar som mest. Jag får väl börja senare, helt enkelt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0