(27 feb) Vardagsfilosofi

Daniel trivdes inte i Berlin så han har flyttat hem till Stockholm. Nu bor jag alltså ensam i en tvårummare på 50 kvm, och det är både bra och dåligt jämfört med att dela med Daniel. Nu måste jag anstränga mig för att få sällskap (dåligt) men å andra sidan har jag bott ensam i Stockholm i sju år och är van vid att vara ensam hemma. Så min hemmavardag är ungefär som vanligt, fast i en annan stad.
Jag har så mycket utrymme nu! Kök och två rum är ju tre rum att variera mellan. Så nu njuter jag av att ha så mycket hemmayta att röra mig på, tills jag måste flytta ut och bo på vandrarhem igen. Jag har två sovrum, två arbetsrum och två matrum, kan man säga.

Min tid hittills i Berlin har inte blivit som jag förväntade mig innan jag kom hit. Jag tycker det är sämre och bättre och annorlunda mot mina förväntningar.

Förväntan:
Jag och Daniel skulle bo i ett kollektiv med tyskar och prata och leva mycket tyskspråkigt och socialt i vardagen. Vi tänkte även spela mycket musik och ha bra hemmafester i kollektivet.
Verklighet: Jag och och Daniel bodde i en tvårummare utan andra människor, eftersom det var väldigt svårt att hitta kollektiv med två lediga rum. Nu bor jag ensam i lyan. Det är synd att jag inte har så socialt liv och därmed inte så mycket övar på att prata tyska. Jag har lektion måndag till torsdag kl 9-12 och jag försöker oftast dra med några klasskamrater på något därefter, men det lyckas inte alltid. Så en bra social dag umgås jag till framåt kl 16, och drar sen hem eftersom jag är trött av tyskaansträngningen (helt spontant pratar vi nästan alltid tyska även utanför skolan, fastän engelska är mycket enklare) och av att frysa. Efter siestan brukar jag fastna vid datorn och göra läxor och sen sova.

Så jag har börjat tänka lite annorlunda nu: Den här tiden är nog framför allt en tid för mig att koppla av mer än hemma. Sova mer än 6 timmar per natt (nu har jag ju lyxsovmorgon till kl 0730!), ha mer fritid att improvisera på, vara utomhus mer och låta några timmar gå utan att jag gör något speciellt. Där hemma är jag ganska dålig på det sistnämnda.
När jag kom hem från lindyhop-kursen i torsdags vid kl 23 så började jag surfa runt på vad som finns att se i Berlin (som inte är de vanliga turistmålen) och jag fastnade några timmar i underjorden, bunkrar, kyrkoruiner, Germania, ambassader och annan modern arkitektur. Hemma skulla jag svårligen känna ro i att surfa internet i några timmar.
Så listan på vad jag vill se (och fotografera) blir längre och längre. Jag borde väl börja klara av målen ute i stan istället för att sitta hemma vid datorn. Lite geschwint (som mamma säger. En svenskifiering av tyskans geschwindig=snabb) åkte jag igår några tunnelbanestopp till Judiska muséet och tog några bilder:






Judiska muséet.

Förväntan: Jag skulle vara ute på stan mycket och dra runt och se massor av Berlin och dess barer och konstigheter. Jag hade även tänkt nattklubba massor.
Verklighet: De två första veckorna var jag och Daniel bra på att dra ut på kvällarna och promenera i för oss nya områden och besöka barer. Det var roligt och intressant. Min guidebok och vår nyfikenhet drev oss framåt. Men nu är jag latare och mer hemmakär, och dessutom less på att frysa, så jag stannar gärna hemma.
Hittills har jag väl varit på tre nattklubbar. Jag ska försöka ta tag i det där snart. Men berlinska nattklubbstider är så sena för mig som är van att sova mellan kl 23 och 5. Om jag ska orka nattklubba och dansa till morgonen (som jag gärna vill göra några gånger här) måste jag nog sova några timmar på kvällen, och gå ut vid midnatt. Å andra sidan; Kändaste technoklubben Berghain har öppet från fredagkväll till söndagkväll, så dit kan man gå och dansa en söndag efter en god natts sömn och en rejäl frukost. Det vill jag göra.


Förväntan: Med så mycket fritid till hands skulle jag varje dag öva på att jongolera, styrketrän, lära mig spela Für Alina av Arvo Pärt på piano (jag har t.o.m. ett piano i lägenheten), och annat som jag alltid tänker att jag ska göra kontinuerligt för att förbättra mitt liv.
Verklighet: Jag är som vanligt lat. Jag vill så gärna ha en rutin för att t.ex. styrketräna 15 minuter varje dag utan redskap, men jag har inget system för att komma ihåg och igång. Dessutom är jag som vanligt väldigt dålig på att fokusera.


Förväntan: Vädret här skulle från mitten av februari vara varmt och vårigt.
Verklighet: Nu klär jag mig i fem lager på överkroppen, men ändå fryser jag ofta när jag är utomhus. Kalljävlablåst! Jag är fan less på att frysa! Jag vill vara utomhus och kunna sitta still i solskenet utan att frysa. Jag vill vara utomhus och promenera och se mig omkring och njuta av det. Jag tröstar mig med att det i alla fall är helt torrt på marken, och att det i en vecka har varit soligt.
Idag var första dagen med solsken OCH värme. Jag tog frukostmackorna och kaffetermosen och satte mig i lä i Görlitzer park - 200 meter från mitt hem - och njöt av solvärmen i ansiktet utan att frysa. Det är enkel livsnjutning som jag ska fortsätta med.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0